Kommunfullmäktige möte i Laxå
Jag var på mitt livs första kommunfullmäktige möte den 11 januari i år i Laxå. Det var en skrämmande upplevelse som jag i dag ångrar att jag bevittnade. Jag hade definitivt mått bättre av att leva kvar i föreställningen att våra politiker hanterar kommunens pengar på samma sätt som företagare/privatpersoner gör med sina pengar. Men här uppvisades en nonchalans som jag finner oacceptabel. Avsikten med mötet var bl. a att fatta beslut om kommunens skolorganisation. Det är onekligen en stor fråga med stora konsekvenser varför jag hade förväntat mig dels ett väl genomarbetat beslutsunderlag och dels engagerade fullmäktigeledamöter. 1) Engagerade ledamöter fanns det på oppositionens sida. Men på majoritetsidan hade t o m några som kom från de mest berörda orterna inte ens kommit till mötet. De kan naturligtvis ha haft giltigt förfall även om det verkar lite misstänkt. Av de som fanns på plats från majoriteten var det två stycken som fick dra hela lasset, övriga yttrade sig inte över huvudtaget. Deras argument för sitt ställningstagande har vi ingen aning om. Efter att en kväll suttit och tittat på deras ryggar undrar jag varför man har så många ledamöter i en sådan här politiska församling. Här finns definitivt besparingsmöjligheter utan att det skulle märkas något. Åtar man sig uppdrag där man skall representera sina väljare så bör man väl åtminstone framföra sina argument så att väljarna vet vad de röstar på nästa gång och inte minst bör man väl stödja de två som nu själva fick föra majoritetens talan. Det ”stöd” som majoritetsledaren fick var från en sufflös som satt vid väggen och som tydligen fungerade som någon spökskrivare till ledaren. 2) Det som kallades beslutsunderlag och som vi åhörare kunde ta del av skulle jag inte acceptera som ett diskussionsunderlag ens, än mindre fatta något beslut utifrån. Vi kommuninvånare, var vi än bor i kommunen, är nog alla medvetna om att man inte kan driva skolor med hur litet elevunderlag som helst. Därför borde det naturligaste vara att politikerna vänder sig till sina tjänstemän och ber dem ta fram en kalkyl där man jämför nuvarande organisation med den föreslagna. Då hade både vi och fullmäktige haft något att diskutera utifrån och vi hade kunnat förstå beslutet. Istället säger kommunens högste politiker på mötet att detta inte är någon ekonomisk fråga. Det uttalandet förklarar kanske varför vi har en i det närmaste grekisk ekonomi i den här kommunen. Med tanke på hur det ekonomiska läget är i Laxå kommun borde väl alla frågor ner till minsta inköp av gem var en ekonomisk fråga. Företagare/privatpersoner kan inte nonchalera nya lagar och avgifter genom att säga att det inte är en ekonomisk fråga då det är nya regler som kommit, utan vi får snällt rätta mun efter matsäcken d v s göra en kalkyl och se efter hur vi klarar de här nya utgifterna. På samma sätt borde en normalt fungerande kommun också göra. Om ni i majoriteten vill ha med era innevånare, så ta fram en heltäckande kalkyl och visa dessutom klart vilka investerings- och avvecklingskostnader alternativen innebär. Det som bör framgå i avvecklingskostnaderna är naturligtvis: - hur många lärare/övrig skolpersonal som blir över i den nya organisationen, för det kan väl inte vara så att de blir behöriga bara de flyttas till Laxå? Det är en information som personalen vill få och dessutom kostar det pengar att avveckla anställda. - Kostnader för överblivna lokaler. Om jag förstod det rätt så var det inte den kommunala budgeten som skulle drabbas utan det faller på kommunens fastighetsbolag. Laxåhem kommer alltså att ta ut den kostnaden på övriga hyresgäster. De är säkert intresserade av hur mycket det höjer hyran. Avslutningsvis, när man diskuterar lärarnas kompetensbehov borde väl underlaget vara lärarnas nuvarande kompetens. Den nuvarande kompetensen verkade inte ens ”sufflösen” ha klart för sig, åtminstone kunde hon inte överföra det till majoritetens debattledare. Om vi får en genomarbetad kalkyl så lovar jag att argumentera för det ekonomiskt bästa alternativet oberoende vilket alternativ det blir. Lars-Göran Edberger